Mål C-27/04
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Europeiska unionens råd
«Talan om ogiltigförklaring – Artikel 104 EG – Förordning (EG) nr 1467/97 – Stabilitets- och tillväxtpakten – Alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser – Beslut av rådet med stöd av artikel 104.8 och 104.9 EG – Den majoritet som krävs uppnåddes inte – Besluten antogs inte – Talan mot ’besluten att inte vidta de formella åtgärder som angavs i kommissionens rekommendationer’ – Avvisning – Talan mot ’rådets slutsatser’ »
|
Yttrande av generaladvokat A. Tizzano föredraget den 19 maj 2004 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Domstolens dom (plenum) av den 13 juli 2004 |
|
|
|
|
|
|
|
Sammanfattning av domen
- 1.
- Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rådets underlåtenhet att anta ett beslut på rekommendation av kommissionen – Den majoritet som krävs uppnåddes inte – Avvisning
(Artiklarna 104.8 och 104.9 EG samt 230 EG)
- 2.
- Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rådets slutsatser varigenom förfarandena vid alltför stora underskott vilandeförklaras och kommissionens rekommendationer
ändras – Upptagande till sakprövning
(Artiklarna 104.7 och 104.9 EG samt 230 EG)
- 3.
- Ekonomisk och monetär politik – Förfarandet vid alltför stora underskott – Rådets utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser
(Artikel 104 EG; rådets förordning nr 1467/97)
- 4.
- Ekonomisk och monetär politik – Förfarandet vid alltför stora underskott – Rådets beslut att vilandeförklara förfarandet – Effekter – Begränsning av de befogenheter som rådet har getts genom artikel 104.9 EG – Rättsstridighet
(Artikel 104.7 och 104.9 EG; rådets förordning nr 1467/97, artikel 9)
- 5.
- Ekonomisk och monetär politik – Förfarandet vid alltför stora underskott – Kommissionens initiativrätt – Ändring av rekommendationer som rådet tidigare har antagit – Villkor – Ny rekommendation från kommissionen – Iakttagande av de omröstningsregler som föreskrivs i artikel 104.7 EG
(Artikel 104.7, 104.9 och 104.13 EG)
- 1.
- Rådets underlåtenhet att anta de rättsakter som föreskrivs i artikel 104.8 och 104.9 EG och som kommissionen rekommenderat
kan inte anses ge upphov till rättsakter mot vilka talan kan väckas enligt artikel 230 EG. När kommissionen har rekommenderat
rådet att fatta beslut med stöd av artikel 104.8 och 104.9 EG och den majoritet som krävs inte har uppnåtts inom rådet har
det nämligen inte fattats något beslut i den mening som avses i denna bestämmelse.
(se punkterna 29, 31 och 34)
- 2.
- Rådets slutsatser, enligt vilka rådet är enigt om att för närvarande vilandeförklara förfarandena vid alltför stora underskott
och är berett att fatta ett beslut enligt artikel 104.9 EG om det framgår att den berörda medlemsstaten inte fullgör sina
åtaganden, vilka omnämns i slutsatserna, är avsedda att ha rättsverkningar, i vart fall i den mån de medför att de pågående
förfarandena vid alltför stora underskott vilandeförklaras och de rekommendationer som rådet tidigare hade antagit med stöd
av artikel 104.7 EG faktiskt ändras. Rådet har således gjort ett eventuellt framtida beslut med stöd av artikel 104.9 EG avhängigt
av en bedömning som inte längre skall grundas på innehållet i de rekommendationer som antogs med stöd av artikel 104.7 EG,
utan på den berörda medlemsstatens ensidiga åtaganden.
(se punkterna 46, 48 och 50)
- 3.
- Det framgår av lydelsen och systematiken i systemet för förfarandet vid alltför stora underskott som införts genom fördraget
att rådet inte får frångå de regler som föreskrivs i artikel 104 EG och de regler som rådet självt har uppställt i förordning
nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott. Rådet kan således
inte använda sig av ett alternativt förfarande, exempelvis för att anta en rättsakt som inte utgör det beslut som föreskrivs
för en viss etapp av detta förfarande eller som antas på andra villkor än dem som uppställs i gällande bestämmelser.
(se punkt 81)
- 4.
- I slutsatserna anges att rådet ”är enigt om att … skjuta upp förfarandet vid alltför stora underskott gentemot [den berörda
medlemsstaten]” och att ”[o]m [den berörda medlemsstaten] inte handlar i överensstämmelse med de åtaganden som anges i dessa
slutsatser … är rådet berett att agera enligt artikel 104.9 [EG] på grundval av kommissionens rekommendation”. Genom dessa
slutsatser begränsar sig inte rådet till att konstatera att förfarandet vid alltför stora underskott i praktiken är vilande
till följd av att det var omöjligt att fatta ett beslut som kommissionen hade rekommenderat, en omständighet som skulle ha
kunnat åtgärdas när som helst. Ett sådant beslut om vilandeförklaring strider mot artikel 104 EG och artikel 9 i förordning
nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott.
- Genom att vilandeförklaringen i dessa slutsatser görs avhängig av att den berörda medlemsstaten fullgör sina åtaganden, begränsas
nämligen rådets befogenhet att utfärda ett föreläggande med stöd av artikel 104.9 EG, på grundval av kommissionens tidigare
rekommendation, så länge det anses att åtagandena fullgörs. Detta medför att slutsatserna även innebär att rådets bedömning
i syfte att besluta om ett föreläggande, det vill säga i syfte att fortsätta förfarandet vid alltför stora underskott, inte
längre skall grundas på innehållet i de tidigare rekommendationerna till den berörda medlemsstaten enligt artikel 104.7 EG,
utan på medlemsstatens ensidiga åtaganden.
(se punkterna 87–89)
- 5.
- När rådet har antagit rekommendationer med stöd av artikel 104.7 EG kan det inte senare ändra dessa utan någon ny rekommendation
från kommissionen, eftersom kommissionen har initiativrätt under förfarandet vid alltför stora underskott. Enligt artikel 104.13 EG
kan nämligen rekommendationer med stöd av artikel 104.7 EG endast antas på rekommendation av kommissionen.
- Beslutet att anta andra rekommendationer av rådet än dem som tidigare hade antagits med stöd av artikel 104.7 EG, vilket fattades
utan att dessa föregicks av någon rekommendation från kommissionen om att med stöd av denna bestämmelse anta dessa och som
fattades i enlighet med de omröstningsregler som föreskrivs för rekommendationer av rådet med stöd av artikel 104.9 EG, det
vill säga endast medlemsstaterna i euroområdet deltog i omröstningen, är rättsstridigt.
(se punkterna 91, 92 och 94–96)