Artikel 182

1.   Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats valuta, i den mån det behövs för att dessa tillgångar ska kunna användas för ändamål som avses i detta fördrag. Kommissionen ska så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.

2.   Kommissionen ska stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner ska kommissionen anlita den berörda medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.

3.   Med hänsyn till gemenskapens utgifter i tredjelands valuta ska kommissionen, innan budgetarna slutgiltigt fastställs, förelägga rådet en plan som visar förutsedda inkomster och utgifter i olika valutor.

Denna plan ska godkännas av rådet genom beslut med kvalificerad majoritet. Planen får ändras under budgetåret enligt samma förfarande.

4.   Medlemsstaterna ska enligt fördelningstalen i artikel 172 till kommissionen överlåta sådana tredjelands valutor som behövs för de utgifter som anges i planen enligt punkt 3. Enligt samma fördelningstal ska tredjelands valutor som kommissionen har mottagit, överlåtas till medlemsstaterna.

5.   Kommissionen får fritt förfoga över tredjelands valutor som kommer från lån som kommissionen har tagit upp i sådana länder.

6.   På förslag från kommissionen får rådet enhälligt besluta att de i de föregående punkterna föreskrivna valutabestämmelserna helt eller delvis ska tillämpas på byrån och de gemensamma företagen samt att bestämmelserna i förekommande fall ska anpassas efter dessa organs behov.